tovealbertina.blogg.se

Ojoj vad tiden går fort! Nu har i princip hela september gått och Sheila har blivit en hel månad gammal. Kan inte riktigt greppa det! I en hel månad har vi fått vara föräldrar till denna fantastiska lilla varelse. En hel månad har vi fått rå om världens vackraste lilla tjej. Så, ångrar jag att vi valde att bli föräldrar? NEJ det gör jag verkligen inte! Jag har inte tänkt ljuga och säga att föräldralivet är en dans på rosor för det är det inte. Det är jobbigt med sömnbristen, det är lite frustrerande att inte kunna få sätta sig och se en film tillsammans utan någon annan där. Men samtidigt så måste jag också få säga som följade: Vi är nog sjukt bortskämda egentlitgen. Sheila är världens enklaste bebis. Enda gångerna hon gråter eller skiker är när hon är hungrig, vill kramas eller vill att vi byter blöja på henne. Annars så är hon typ tyst i princip hela dagarna. Hon tar plats i sin babysitter nu (babynestet är inte lika populärt längre då hon hemskt gärna vill sitta upp någorlunda och vara med och titta på allt och alla runt omkring henne) och så sitter hon där och pratar med sig själv. Hon somnar vid fem, sex tiden och sover nån timme, ungefär fram till åtta beroende på vad vi gör såklart. Sen är hon vaken fram till ungefär ett på natten och sover sedan fram till mellan sex och sju på morgonen. Sover sedan några timmar till ungefär till elva tolv och sen är hon vaken större delen av dagen. Så det där med sömnbristen nu har faktiskt börjat släppa. Det var värre från början. Sen är ju kroppen fantastisk som kan ställa in sig på olika saker rätt snabbt! Till och med Ismael klarar av sömnen rätt bra och han har börjat vända på sitt dygn så att det är mer anpassat efter henne sovperioder. 

Och det där med ensamtiden då? Än så länge så har vi inte varit själva utan henne båda två samtidigt. Tycker att det egentligen kanske är lite tidigt än så länge. Jag har varit själv i någon timme utan henne. Då har Ismael haft henne och så har mamma och pappa haft henne en annan gång då Ismael jobbade och jag lovat hämta mormor och morfar i stugan. Och hon har klarat det väldigt bra, jag har nog varit lite stressad och spänd men det har gått bra det med. Det är ju bra att träna på att lita på att hon klarar sig. För dom enda jag känner att jag kan lämna henne till är mamma och pappa. Litar än så länge inte på någon annan att ta hand om henne (no offence my friends!). Men i slutet av den här månaden så ska nog jag och Ismael bege oss ut på en dejt. Vi har bestämt att vi ska gå på dejt minst en gång i månaden så vi får rå om varnadra och vara bara Tove och Ismael under någon timme. Man måste ju ta vara på sin egen relation på alla möjliga plan också. Men hon går först i alla lägen, helt klart!

Men kort sagt så går allt väldigt bra. Har gått ner en massa kilon också, är snart nere på min utgångsvikt! Känns otroligt bra. Snart ska jag komma igång med dans och träning på riktigt också och jag längtar verkligen efter dansen! Men snart är den nog igång!
Och det blir ju mindra uppdatering när man har bebis men jag gör mitt bästa! Och nu gnälls det efter närhet här bredvid så nu ska vi kramas och pussas sen gå en promenad till coop!